Åtvidaberg tog klivet först.
Genom en svettig bortavinst mot Sundsvall.
Eller mer korrekt efter en oerhört väl genomförd säsong.
Eller kanske iofs genom en hiskeligt stark Silly Season, där man behöll alla man ville behålla och förstärkte med Väsbys skyttekung Magnus Eriksson.
Under sommaren vände Thomas Olsson hem och därmed kom den extra lilla stabiliteten på mittfältet och i truppen som garanterade uppflyttningen.
Det var egentligen aldrig något snack. Den största förhandsfavorit höll i år. Hela 27 procent av de som var närvarande på den årliga upptaktsträffen för klubbarna och media trodde att ÅFF skulle vara ett av lagen som gick upp.

Jag var med när ÅFF tog klivet upp förra gången också.
Då genom ett sent mål av Haris Radetinac mot ett redan nedflyttningsklart Vasalund på Skytteholms IP.
Ralf Edström hade jag stött på redan några timmar före matchen, nervöst spankulerande i Solna Centrum där jag och fortet-Anders satt oss för att äta lunch. Efter matchen sågs vi igen, utanför ÅFF:s omklädningsrum. Ralf fällde stora långsamma tårar och log med hela ansiktet.
Inne i omklädningsrummet, dit jag skickades med en mikrofon i högsta hugg, var det dock inga tårar. Henrik “Fimpen” Gustavsson dränkte min rock i skumpa och Kristian “Pligg” Bergström sa att det kanske, kanske, förmodligen skulle bli ett år till innan skorna hamnade på hyllan. (Det blev mer än så, vet vi idag.)

Glädjen var lika vild i ÅFF:s omklädningsrum på Norrporten för några veckor sedan också. Men i vimlet, där Oscar Möller (målskytten i matchen) och Magnus Eriksson tog spets, saknades en kille. Jag och min högstahuggmikrofon var där igen, men rocken klarade sig ganska bra.
Henrik Gustavsson hade smitit tillbaka ut på planen för en stunds solitär kontemplation.

***
Sundsvall fick alltså vänta lite längre än planerat, man hade ju matchboll inför hemmamötet med just Åtvidaberg, men klarade att stå distansen ut i år, äntligen … Eller?
Egentligen, om vi ska hårddra det lite, så förlorade man sig ju upp.
Efter att ha rasat ihop fullständigt två år i rad så tog man äntligen klivet upp, men man föll hemma mot ÅFF och man torskade även borta mot Jönköping i sista omgången. Ett sent mål av Ängelholm i den där high chaparall-matchen mot Bajen och det hade blivit ett ovisst kval, igen.
Hur är det med nerverna där uppe i norr egentligen?
Nåväl, strunt samma, det gick vägen. Under säsongens gång tog man tillräckligt många poäng och man visade verkligen var skåpet skulle stå gentemot tabelltrean ÄFF på hösten (6-0!).

Inför säsongen var det brasilianare, norrmän, finländare och mexikaner i en salig röra.
Till syvende och sist var det ändå ett latent isländskt vulkanutbrott, en bygdeson som gick i farsans fotspår, en hemvändande före detta uppflyttningshjälte och ett par inlånade 08:or som gjorde det.
Med seriens störst bredd, framför allt på mittfältet, så imponerade Giffarna under många matcher i år.
Holster, Skulason, Forsberg och Walker efter att han kom, mfl, bildade en blåklädd virvelvind bakom effektive strikern Engblom.
Frågan är nu hur Sundsvall kommer se ut nästa säsong … Får man behålla det här gänget?
Känns tveksamt.

Från sista omgången kommer jag minnas sportchef Cain Dotsons vrål från läktarplats till fortet-Anders. Var det slut i Ängelholm? Var det OK att jubla trots förlusten på Stadsparksvallen? Fortet-Anders bekräftade med en tumme upp och Sören Åkeby, som råkade stå närmast, fick en rejäl björnkram av Giffarnas meste allsvenske målskytt.
Och Ari Skulason, som tittade på fel match på resultattavlan och trodde att ÄFF hade vunnit och satte sig och deppade på planen när alla andra började fira runt omkring honom.

Jag kan ändå inte komma ifrån att tänka på hur viktig den första matchen i våras var. Jag och fortet-Anders var på Värendsvallen och såg Öster spela ut Sundsvall under stora delar av premiären. Inför avspark hade tongångarna varit “usch, vilken tråkig plan, här går inte att rulla boll, det blir till att slå långt, så får vi med oss en poäng, det är OK” från egentligen hela Gif-följet.
Jag och min skånska Sancho Panza var lite frågande till inställningen och undrade om det skulle bli ett till “sånt” år för Sundsvall.
Men efter den matchen, efter spelmässiga utskåpningen i första halvlek och noll poäng i bagaget, så såg vi inte skymten av det där igen. Sundsvall körde på, hemma som borta, och den lärdomen från Växjö tror jag var essentiell.
Men jag kanske överanalyserar.
Jag tenderar att göra det ibland.

***
De två bästa lagen gick upp, det är obestridliga fakta VARJE år. En tabell ljuger aldrig.
Men i år var det verkligen de på pappret bästa trupperna också. Och de lag som genomgående spelade bäst/roligast fotboll.
Grattis.

Att Qviding skulle få lämna serien direkt var knappast någon överraskning för någon. Bara ett par månader innan säsongsstart kom beskedet att Örgryte inte klarade kraven för att få delta och QFIF tog istället platsen. Fram till dess hade göteborgarna tränat anfallsspel, för man trodde att man skulle vara ett topplag i division 1. Vips så var man et t tilltänkt bottenlag i Superettan.
Frågan inför säsongen var väl egentligen inte ens huruvida man skulle klara sig kvar utan snarare om man skulle bli det sämsta laget i serien sedan Superettan började spelas i nuvarande form.
Det blev man.
Umeås gamla ”rekord” på 16 inspelade poäng från 2006 flög all världens väg när Qviding i år bara skrapade ihop 11 poäng. (2006 kom klubben för övrigt näst sist, med 18 poäng.)
En enda seger blev det och den kom mot Assyriska på bortaplan.
Säger kanske även en del om AFF:s år …
Det jag kommer minnas mest från Qvidings 2011 är att försvarare Daniel Ljungholm fick hoppa in och ställa sig i mål sista minuterna i 2-2-matchen mot Hammarby och slippa släppa in någon boll.
De spelare jag förväntar mig att få se igen någon gång, kanske i Superettan, men sannolikt högre upp är 21-åriga anfallarna/yttrarna Alexander Vrebac och Isa Bagci.
Jag har hört att Hammarby kanske behöver folk …

***
Västerås pendlade mellan plats 13 och 15 i de flestas förhandstips och det var runt det nedersta kvalstrecket man höll till rakt igenom säsongen.
Massor av skadeproblem i våras ställde till det och när folk började komma tillbaka var man redan lite för sargat för att kunna kravla sig upp på säkrare mark.
Trots det var man ändå nära att spurta ifatt vårens succegäng Brage och sno åt sig en kvalplats.
Det var mycket snack om Filip Tronét inför säsongen och det är klart att det finns mycket talang där, precis som hos Temesgen Berhane och ett par ungdomar till.
Men den som verkligen stod ut i de matcher jag såg var 16-årige (!) ytterbacken Victor Nilsson-Lindelöf. Killen är född 1995 och gjorde 27 (varav 26 från start) matcher i år.
Alldeles för bra för division 1 nästa år.
Jag har hört att Hammarby kanske behöver folk …

Syrianska FC.
Ängelholms FF.
Två lag, en plats i 2012 års Allsvenskan.
Det är fördel ÄFF inför dagens match, efter 2-1 på hemmaplan i torsdag.
Fast det är ändå ett bra utgångsläge för de rödgulrandiga. De fick det där bortamålet.
Matchen får tala för sig själv idag. Ni ser den på TV4 Sport. Sändningsstart kl 17.00, avspark kl 17.20.
Fortet-Anders och kamrat Kristiansson håller ställningarna i Södertälje.

För Superettans vidkommande är kvalmatchen Väsby-Värnamo precis lika intressant. Två lag som verkligen vill lira boll och som dräller av både talng och entusiasm. Tyvärr nödgas jag följa även denna fight via livescore på datorn, då jag sitter och jobbar med eminenta Club Calcio, som vanligt på söndagar.

Igår besegrade Brage Sylvia i den andra kvalmatchen. 3-1 på bortaplan och det blir såklart oerhört svårt för Norrköpingslaget att vända det på Domnarvsvallen nästa helg.

***
Jag har försummat bloggen under några dagar, jag vet det.
Det har helt enkelt varit mycket att stå i.
Igår höll jag koll på nästa generation Hammarbyare, till exempel. Bajens P96:or vann Sanktans riksfinalserie i stor stil och där kan nog finnas ett och annat guldkorn att plocka upp i a-laget så småningom. 96:orna beskrivs allmänt som den bästa grönvita årgången sedan 84:orna. Ni vet, med Stoor, Runström, Laitinen, Benchenaa, Mölder och gänget.

Men säsongen ska sammanfattas ordentligt, var så säkra.
Det har ju redan börjat hända saker i diverse klubbar inför 2012.
Nästa vecka, när inte en massa italienare pockar på mig omedelbara uppmärksamhet, tar vi ett ordentligt grepp på Superettan 2011. Då vet vi dessutom ännu lite mer bestämt vilka lag som ska vara med.

Ängelholm kan, strax efter kl 19 idag bli det 62:a allsvenska laget genom tiderna. I så fall innebär det samtidigt att det 61:a, SFC, är tillbaka i Superettan. Å ena sidan vore det inget konstigt om Syrianska klarar sig, bara tre lag har lyckats kvala sig upp från Superettan under 2000-talet. Å andra sidan vore det inget konstigt om Syrianska åker ur … det har nämligen bara hänt en gång sedan Östers remarkabla bedrift på 60-talet att en debuterande klubb hållit sig kvar i Allsvenskan.

21 oktober 2001.
Ett datum för evigt heligt på Södermalm. Hammarby säkrade guldet hemma mot Örgryte. En före detta klasskamrat till mig tungkysste Lasse Eriksson på Kvarnen. Sedan kröp han hem, via Björns Trädgårds buskage. True Story. Hej, Ola.

22 oktober 2011 och läget är ett annat.
Imorgon lirar Bajen borta mot Ängelholm. För de grönvitas del gäller det att undvika kval. För de gulkläddas att klättra upp på en annan kvalplats.
Främsta kontringsvapnet, Simon Helg, är avstängd för Hammarby.
En poäng KAN räcka. Noll också, i och för sig. En seger betyder med allra största sannolikhet att man slipper kvala sig kvar i Superettan.
Ängelholm kan kliva ut på planen helt utan press på sig. Allt annat än kvalplatsen är en bonus. man slipper snegla neråt mot fjärdeplatsen. Det måste vara ett fantastiskt läge. ÄFF:s spelare kommer sannolikt att njuta mest i hela landet den här helgen. Precis exakt ingenting att förlora.

Samtidigt river vi av Jönköping mot Sundsvall på Stadsparksvallen. Den här upplösningen, med att de fyra lagen som är involverade runt strecken möter varandra är … förbluffande fantastiskt.
För oss som tittar på alltså. De inblandades talan skall jag inte föra här.
Hur ska J-Södra kunna resa sig efter 2-5-smällen på Söderstadion? Kommer skytteligaledaren Hrgota att inte bara göra mål utan även ett “matchavgörande” mål?
Giffarna gjorde en bra match mot Åtvidaberg, men östgötarna hade de där omtalade marginalerna (ribba, stolpe) med sig och slog norrlandslaget för fjärde gången i rad.
Jag och fortet-Anders var på plats på Norrporten och jag fick med mig något så ovanligt som några egenknäppta bilder därifrån.

Det här bådade INTE gott för hemmalaget inför avspark. Maskoten Giffen låg styckad i spelargången en timme före match.

Bättre stämning vid inmarschen. Ett långsidetifo värdigt avancemang.

På arenan hade ST delat ut löpsedlar FÖRE matchen … en löpsedel hamnade på Åtvidabergs omklädningsrumsdörr och så här såg den ut efter matchen … /avd. tändvätska

***
Imorgon ska denna strävsamma duo se Sundsvall igen.
Daniel Kristiansson kommer att finnas på Änglavallen.
Vi kommer att växelsända från båda matcherna i TV4.
I studion i Sthlm sitter Ekwall, Lundh och Martin Åslund.
14.30 kör vi igång. 15.00 startar matcherna. Strax före kl 17 vet vi vilka som tar rygg på Åtvidaberg och vilka som får följa söndagens makalösa upplösning i de båda division 1-serierna i helgen.

***
Har spekulerats lite i att J-Södra och Giffarna kan “göra upp” om ett X, enligt beprövat Sverige-Danmark-fusk, men det tror jag inte på en millimeter.
Södra har definitivt inte råd att spela det spelet, de måste ju ta fler poäng än Hammarby gör.
Och visst, Sundsvall är helt på det torra med ett X, men jag tror inte heller att de kommer gå för nåtonting annat än tre poäng från start.
Samtidigt … står det 1-1 i Jönköping och 2-0 i Ängelholm i slutminuterna så tror jag ju inte direkt att något lag går ner på trebackslinje på Stadsparksvallen, om man säger så …

***
Oktober 2021.
Undrar vilka lag som gör upp om vilka platser i seriesystemet då.
Hammarby slåss om SM-guldet på Stockholmsarenan? Eller spelar man derbyn mot BK Vargarna i Norrtälje?
J-Södras satsning bar bara rakt neråt igen? Eller klamrade man sig kvar och nådde Allsvenskan-målet till slut?
Sundsvall har fortsatt åka jo-jo mellan serierna, eller har man tagit Elfsborg-klivet och blivit en medaljkandidat år efter år?
Ängelholm lyckades aldrig ta sig lika nära Allsvenskan igen och lirar derbyn mot de andra gulkläddai IFK Malmö? Eller har man tagit över Trelleborgs och Landskronas plats som “Skånes tredjelag”?

***
För övrigt: idag släpptes biljetterna. Thåström 2012. Vi ses i Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro och sannolikt även i Köpenhamn och/eller Oslo, samt möjligen även i Norrköping, Uppsala och Gävle.

/”den vilda världens hunger lämnar aldrig dig”

Min arbetsdag i fotbollsfabriken TV4 närmar sig sitt slut. Snart ska jag åka hem och sova så att jag är utvilad inför morgondagen.
Dagen då Hammarby kan bli klart för kvalspel neråt.
Dagen då Jönköping kan hamna under kvalstrecket inför sista omgången.
Fadi Malke och lagkaptenen José Monteiro tränade vid sidan av resterande truppen idag, ska vi tolka det som att det är små frågetecken för två av beståndsdelarna i backlinjen? Och hur är det med Monday James? Det vet man aldrig.
I J-Södra har Pär Cederqvist sakta men säkert slussats via U21 in i matchform igen. Hur mycket kan han spela på Söderstadion imorgon? Och Branimir Hrgota, som följs av bland andra AIK, är tillbaka igen och sannolikt sugen på att gå upp i ensam skytteligaledning.

Dagen då Sundsvall kan bli klart för Allsvenskan.
Dagen då Åtvidaberg kan bli klart för Allsvenskan.
Hur det än går på Norrporten imorgon så får vi upp ett lag. 1:a eller X och Bite Line-pizzorna kommer gå åt som smör i solsken på hemvägen från kalasen i stan.
2:a som tipstecken och en och annan juice kommer korkas upp i spelarbussen på vägen tillbaka till Östergötland.
Emil Forsberg har haft svårt migränanfall inför drabbningen, det vore ett tungt avbräck för Giffarna.
Thomas Olsson, pallar han hela matchen?
Ska Stefan Ålander ännu en gång bli stor hjälte för Giffarna?
Ska Sören Åkeby eller Andreas Thomsson göra Sankala-rushen efter slutsignal?

Precis som många lag gör inför viktiga matcher så åker även jag och Fortet-Anders upp lite tidigare än vanligt. Det blir morgontåget från Stockholm (förmiddagsflyget från Malmö för andra) och så gemensam laddning på hotellet. Nån timme på gymmet, nån extra timmes snack över en Trocedero.
Sedan jävlar.
Nu följer hela kvällen i Fotbollsmåndag och på Superlive här på fotbollskanalen.se.
Daniel Kristiansson kommer att sitta på Söderstadion och ge er rapporter därifrån och självklart följer vi även de allsvenska matcherna. Vad nu det ska vara bra för.

Imorgon ska ett lag gå upp i Allsvenskan.
Imorgon ska någon bli hjälte.
Imorgon.

Nu bockar jag av Finnvedsvallen på min lista också.
Ett trevligt ställe, för oss som slapp ha resultatångest i höstkylan.
Bra mat till produktionsteamet, mjölk till kaffet (viktigt!), bra sikt på kommentatorsplats och välkomnande människor.

Hur välkomna de grönvita/grå kände sig vet jag inte, men som utomstående betraktare såg det ut som det var ett gäng med världen på sina axlar.
Semas leende inför avspark bröt mönstret, men i övrigt såg det väldigt sammanbitet ut. Uppdragna axlar överallt.
Hammarby kändes obekvämt och ja, det är klart … i det tabelläget. Men samtidigt är det just det som måste ändras. De måste börja, om inte tycka om, så i alla fall förlika sig med detta. Spelmässigt var det ett Bajen som gjorde det. Stängde ytor, väntade ut unga oerfarna Värnamo, försöka kontra på snabba Helg och evigt springande Runström. Det höll verkligen på att betala sig i den första halvleken. Helg fick ett bra läge i slutsekunden.
Men sedan, några minuter efter paus, så kom Hammarby steget efter i pressen och ytstängandet på mittplan. Två passningar och ett skott senare och så ledde Värnamo.
Lika väl utförd som första halvlek var, lika oroande måste matchen från minut 53 och framåt vara för Hammarby. För förutom Dahls kalasträff från 20 meter så var kvitteringen aldrig riktigt nära.

Värnamos tränare Glenn Ståhl, som för övrigt blir ensamt ansvarig från och med nästa säsong och i (enligt kontraktet) två år till, var oerhört lättad efteråt. Glädjeskuttet på slutsignalen var NÄSTAN i Sankala-klass.
Samtidigt gnälldes det lite från diverse håll när jag skulle lämna arenan en stund senare. Funktionärer och ledningsfolk tyckte att det var trist att jag var där när laget gjorde sin sämsta insats för året …

***
Hammarby möter Jönköping härnäst. Ett J-Södra jag aldrig blir klok på. Lika säker som jag var på uddamålsseger åt endera hållet på Värnamo, lika “säker” är jag på att det inte blir det på Söderstadion på måndag. 4-1? 0-2?

Jag kommer inte att vara där, då jag istället kommer att befinna mig på Norrporten tillsammans med fortet-Anders. (Alltså, fattar ni vad autografer han har fått skriva efter Fångarna på Fortet?! 27 A-landskamper, men det är efter att ha jönsat runt i en gammal stenhög med Gunde Svan som han blir folkkär. Galet.)
Giffarna ska ta klivet upp är det tänkt. “Problemet” är bara att även Åtvidaberg är rätt sugna på den saken … Båda de lagen lär nog dessutom sitta som klistrade framför TV4 Sport imorgon och heja på Värnamo mot Ängelholm.

***
Och apropå tränare. Ståhl förlänger i Värnamo, Gren sparkas i Brage. Hela-havet-stormar i Borlänge vad gäller tränarfrågan i år. Och vad gäller kontraktsfrågan för spelartruppen är det samma kaos. Eller åtminstone ett väntande kaos.
För några dagar sedan kunde man läsa i DT att hela 19(!) spelare i dagens trupp saknar kontrakt över nästa säsong.
Naturligtvis svårt för klubben då man varit “klart” för ett ovisst kval sedan i många veckor nu att veta vad man har att erbjuda. Men ändå. Kan man inte skriva/erbjuda kontrakt där man skriver in att de inte gäller vid nedflyttning? Bara en tanke.
Och inte nog med detta, det är enligt DT även så att för sju(!) av spelarna så går kontrakten ut sista oktober. Det vill säga innan kvalmatcherna spelas. Och skulle Brage tvingas kvala utan Gerhard Andersson, Wiklöf, Sundström, Eklund, Åslund, Hedlund och Johansson, ja då … blir det kämpigt.

***
Måndag kväll alltså.
Sundsvall-Åtvidaberg.
Hammarby-Jönköping.
Avspark 19.20.
Det blir dubbla strumpor och vinterrocken. Det blir dramatik och ångest. Superettan går mot sitt slut. Välkomna till limbo.

Eller fel och fel, det är kanske inte rätt ord. Men. Ängelholm-Öster var ingen bra match. Trodde på förhand på svängigt och målrikt. Men att båda lagen skulle vara med och bidra till det.
Nu var det ett Öster som kom helt snett in i matchen med den tidiga skadan på Kevin Amuneke, några minuters spel med en man mindre och en olycklig styrning i eget mål på Martin Andersens skott till 1-0.
Martin Andersen förresten. Inte nämnt honom så mycket här. Ett oskrivet kort inför säsongen, men dansken har tvivelsutan varit en av seriens bästa mittfältare. En så kallad poängspelare som aldrig slarvar bort bollen, ständigt på språng ute på sin vänsterkant. Igår gjorde han två mål, spelade fram till ett och prickade ribban med ett magnifikt skott.

Det var dock mer dramatiskt på annat håll.
På Grimsta IP gick Brommapojkarna, utan skadade Nicklas Bärkroth, ifrån till 3-0 med kvarten kvar, men den här säsongen går det tydligen aldrig att räkna ut Degerfors. En bra bit in på tilläggstiden kom Wiktorssons kvittering. En fullkomligt vanvettig upphämtning. Att döma av radiorapporten jag lystrade till blåste sedan domaren av efter fyra minuters tillägg trots att (minst) fem minuter hade aviserats.
Upprörda känslor i det rödvita lägret. Såklart. Vändningsvittringen måste ju ha varit stark just då.

Och på Swedbank kämpade VSK med en man mindre i drygt en halvtimme. Och till slut fick man till och med med sig samtliga poäng, återigen efter ett sent straffmål av Danielsson. Samma scenario som mot Värnamo för några veckor sedan.
Vad jag har förstått så var det dock tämligen oeniga åsikter runt det där slutet. En feldömd (?) hörna för hemmalaget kryddades med en diskutabel straffsituation, åtminstone enligt gästerna. Jag har inte sett några bilder så jag kan inte ha en åsikt. Det jag däremot kan ha en åsikt om är det faktum att Brage, i 1-1-läge och 11 mot 10 sista halvtimmen, sätter sig i en situation där en straff, felaktig eller inte, gör att man nu riskerar att bli av med den kvalplats som känts som huggen i sten hela hösten.

Slavik Jevtushenkos tröja nr 5 lånades ut till en annan spelare under en U21-match i somras, var det så?
Sedan dess har Brage inte vunnit en enda match.
Ibland finns det fog för skrockfullhet och vidskepelse …

***
Ikväll visar vi Åtvidaberg-Landskrona och hela Ängelholm håller tummarna för sina lokalkonkurrenter, såklart.
Jag skulle dock bli oerhört överraskad om ÅFF tappar poäng ikväll.
Lantz, Raun, Ralani och Malmqvist saknas i Bois. Det är fyra av de 6-7 allra viktigaste spelarna i truppen. Det är inte roligt att åka till fortet Kopparvallen med de förutsättningarna.

***
Apropå fort … Ni såg fortet-Anders och fortet-Ekwall i lördags va?
Grandios underhållning. Mycket snack om kamrat Ekwalls löpbandsmalör. Mindre snack om kamrat Lundhs fantastiska inställning och förlusthat. Jag gillar sådant.
Och Brolinskan plockade ner Frida Östberg, utan problem. Starkt.

***
Ikväll spelas även matcherna FFF-Gif och JSIF-AFF.
Giffarna har en klurig uppgift framför sig. Ett sparka-spring-starkt Falkenberg som behöver någon eller ett par poäng till för att vara helt lugna är inget lag man bara promenerar över, trots den form som Giffarna just nu besitter. Men visst, favoritskapet får man bära i afton, trots att det är naturgräs som gäller.

Och så striden för att undvika kvalplatsen då … Assyriska slog Åtvidaberg på hemmaplan, men har ändå inte lösgjort sig från den där gruppen av allt mer desperata lag. De är fyra till antalet numera. Och de möts inbördes inom några dagar. Jönköping-Assyriska ikväll alltså och sedan Värnamo-Hammarby på torsdag (i TV4 Sport). Och därefter åker Jönköping till Söderstadion ytterligare några dagar senare … ja, ni hör ju.
Det som talar för Assyriska är ända att man har VSK hemma och Qviding borta i de två sista omgångarna. VSK borta hade varit tufft, men hemma ska man inte behöva förlora, trots skadebekymmer och Västerås uppblossade motivation. Och Qviding … ja, jag vet QFIF slog Assyriska borta. Men med kniven mot strupen förlorar inte AFF en gång till.

Jönköping och Hammarby har alltså två av tre återstående matcher mot ett av de andra kvalriskerande lagen. Om det är en fördel eller inte får framtiden utvisa.

Sista omgången: Ängelholm-Hammarby.
Ni minns kanske att det var där, i Ängelholm, som Hammarbys sejour i Superettan inleddes förra våren?
Om det vill sig riktigt illa kan det vara på samma arena som sejouren avslutas …

***
Division 1-serierna är också getingbon nu.

Från den södra kommer sannolikt Varberg att ta klivet upp, med kampen om kvalplatsen står mellan Sylvia och Örgryte. Tre poäng skiljer till Norrköpingslagets fördel efter helgens matcher. Men formkurvorna pekar åt helt olika håll, till Öis fördel. Tvåan möter Brage. Eller Västerås.

Från den norra kommer Väsby, Dalkurd, Umeå eller Sirius ta hand om direkt- respektive kvalplats. Sirius har kommit starkt på slutet och kanske spurtar om de andra tre. Väsby har rasat ihop och även Dalkurd verkar börja darra nu. Hur som helst; jag skulle inte vilja möta något av de där gängen i ett kval.
Umeå: jobbig bortamatch, med resan och snöstormen (jodå, garanterat).
Sirius: som sagt, har fått upp ångan ordentligt och är en förening som verkligen siktar på att etablera sig i elitfotbollen.
Väsby: kan mycket väl mobilisera lite AIK-krafter inför ett kval, särskilt om det skulle bli mot Bajen.
Dalkurd: lagnamnet säger kanske inte så mycket, men här dräller av spetskvalité (på denna nivå). Robert Mambo Mumba är bara ett av namnen som borde sätta viss skräck i en kvalmotståndare.

27 april: Älmhult – Öster 0-2
8 juni: Öster -Värnamo 2-0
13 juni: Jönköping – Öster 0-3
12 september: Värnamo – Öster 0-1
4 oktober: Öster – Jönköping 2-1

Ergo: Öster vs resten av Småland 5-0.

Jag erkänner, jag trodde att Öster skulle tappa minst en poäng mot ett högmotiverat J-Södra och med ett par tunga offensiva avbräck inför matchen.
Men icke.
Ny derbyseger och nu är Öster faktiskt med. På riktigt. Fem poäng skiljer till tabelltrean Ängelholm. På söndag kl 17 kan det vara två poäng …
Degerfors, som jag sedan några veckor har som favorit till tredjeplatsen, möter samtidigt ett formstarkt Brommapojkarna.

Ängelholm-Öster visar vi på TV4 Sport på söndag, avspark 15.00, sändningstart några minuter innan.

***
I måndags var jag på Söderstadion och såg Hammarby långa stunder köra över Falkenberg. Men det kan tydligen inte bli något annat än X mellan de lagen, trots straffsparkar och ribbträffar och frilägen and what not.
Fjärde raka oavgjorda lagen emellan.
Andreas Dahl var avstängd och nog saknades skåningen på Bajens mittfält. Inte bara för att han normalt slår straffarna.
Mot Värnamo, på torsdag (TV4 Sport igen!), är han med igen.
Finnvedsvallen alltså.
Hörde jag Hertzöga?

***
Nu är det något slags EM-kval på min TV, så nu ska jag sluta skriva.
Sveriges startelva presenterades nyss till tonerna av Marilyn Manson.
Bra, TV4.

6-0 till Sundsvall i fredags.
5-0 till Ljungskile idag.

Imorgon tar Hammarby emot Falkenberg och titta bara på FFF:s tre senaste matcher:
FFF-Assyriska 4-0
FFF-Qviding 3-0
Åtvidaberg-FFF 4-0

Inte så jävla jämnt, helt enkelt.

Nu är ju dock verkligen en annan, egentligen. Det skiljer bara sex små poäng mellan tabellsexan Ljungskile och kvalplacerade Hammarby. Samtidigt måste det avståndet kännas som en ocean för Bajen.
Idag segrar för Ljungskile och för Assyriska (hemma mot Åtvid, ojoj!) och där försvann två lag för de grönvita att hoppas på. Värnamo och Jönköping återstår som eventuella räddningsplankor.
Hammarby möter båda två här på upploppet …

Men imorgon ska man först och främst ta sig an Falkenberg.
Ett Falkenberg som helst inte spelar X den här säsongen. Bakom resultatraden 12-2-12 döljer nästan löjliga identiska 6-1-6 såväl hemma som borta.
Ett av de två X:en kom kuriöst nog hemma mot Hammarby i somras. 1-1 då.
Ett nytt X skulle hjälpa FFF till definitivt säkrat Superettankontrakt, men det skulle inte hjälpa Hammarby nämnvärt.
Jag räknar med att Bajen går all in från avspark imorgon.

Men de får passa sig för David Svensson.
Varför?
Jo, mittfältaren gör imorgon sin 250:e seriematch i FFF-tröjan och de gulvitas jubilarer har för vana att göra bra ifrån sig.
Mikael Boman gjorde nyss sin 100:e seriematch för FFF. Hur det gick? Tja, sådär … FFF slog Assyriska och Boman gjorde alla fyra mål.
Tidigare under säsongen har Stojan Lukic jubilerat. I dennes 100:e seriematch vann Falkenberg med hela 5-1 mot Landskrona. Lukic höll visserligen inte nollan, men mönstret känns igen.
Fyra måls segermarginal.
Hammarby är härmed förvarnat.

***
Jag får klara mig själv imorgon, då fortet-Anders är och firar att hans föräldrar har haft chans på varandra i 40 år eller något liknande. Heja, dem.

Apropå epiteten. Fortet. På lördag är det dags. Fångarna på fortet. Ni VILL inte missa det, tro mig. Dock inte så mycket för Anders skull utan mer för kamrat Ekwalls. Fortet-Ekwall.

***
Och apropå fort. Åtvidabergs Viktor Prodell håller fortet i Svenska Cupen. Leder alltjämt skytteligan i den turneringen.

Eftersom jag var ledig igår satte jag mig på ett tåg till Sundsvall för att titta på Giffarna-Ängelholm.
Det jag såg var ett flyfotat Sundsvall som helt sonika sprang förbi sin motståndare.
Ängelholm såg ut att ha tappat tron på sig själva, på Allsvenskan, på allting.
Och nihilism må vara en lockande livsåskådning, men den funkar sällan bra på en fotbollsplan.

Cain Dotson gled omkring med en rosa slips, Andreas Yngvesson var på besök iklädd hösthatt och utöver den snyltgästande skara som jag tillhör så var det 6656 betalande på plats.

Ängelholm möter härnäst Roar Hansens Öster. Ska Hansen slänga ytterligare en näve grus i ÄFF-maskineriet?
Degerfors ligger kvar och lurar i vassen. Match snart hemma mot Värnamo. Viktigt runt båda kvalstrecken, med andra ord.
Om jag vore ledig hade jag utan betänklighet kunnat sätta mig i en bil till Stora Valla, men Roma-Atalanta kommenterar ju inte sig själv … Och Olimpico funkar ju också en lördag som denna.

***
Rubrikcitatet?
Riktat mot mig från 6-0-skytten Jonas Wallerstedt när han upptäckte att kamrat Kristiansson gjorde matchen ihop med fortet-Anders.
På hemvägen fick de båda och grafik-Lisa se sig utklassade i bandnamnsleken. Med Styx och NOFX satte jag dem alla på pottkanten. Efter att grafik-Lisa drog in Xzibit så kom de helt enkelt inte på fler. Moahaha!

***
Matchens prestation igår?
Kevin Walkers gånerochmötaboll-vändaupp-hårdrockslöpasigförbiettheltmittfält-ochspelaframtillmål. Herrejävlar.